Klick för video:Jag avslutar 2016 på Facebook med att dela med mig av den föreläsning på 15 minuter jag höll på World Usability Day den 10:e november i år. Kvällen ägde rum i SEB:s lokaler vid Sergels Torg och STIMDI arrangerade.

Föreläsningen fick namnet « Min användare, min människa, mitt misstag ».

Nervositeten var på topp inför den här dragningen. Visste inte riktigt var det skulle landa och hur jag skulle väva ihop alla mina tankar till en röd tråd. Visste inte vad reaktionen hos alla skickliga yrkesutövare i publiken skulle bli på mitt icke-konventionella grubbleri kring UX och design.

Att jag skulle tala utan bilder bestämde jag tidigt. Jag ville tala från hjärtat. Ville vara mig själv så långt det går på en scen. Jag tänker att jag borde ägnat mer tid åt att experimentera med föreläsningen innan jag kastade mig ut. Fast kanske ändå inte.

När jag själv tittar tillbaka nu märker jag hur mycket av det jag vill säga som jag missar, hur vissa hopp blir för tvära eller långa. Men jag är ändå väldigt nöjd. Nöjd med att jag vågade bryta och prova något nytt. Nöjd med att jag känner att jag är på rätt väg. Att jag mycket tydligare förstår mitt eget syfte; varför jag gör det jag gör. Att jag inte bara fokuserar på färdigheter utan också mina värderingar och långsiktiga mål.

Nöjd med att jag inte slutar ifrågasätta mina egna förehavanden.

Nöjd med att jag alltid är nyfiken på att lära mig mer.

Genom min egen coach har har jag förstått att jag måste bli bättre på att fira mina framgångar. Jag jobbar på det.

På många sätt känner jag att den här föreläsningen markerar en vändning för mig. En vändning som innebär skiften i balans - jag kommer sannolikt inte överge något av allt jag gör men jag kommer låta vissa områden få mer utrymme; coaching och skrivande kommer lysa betydligt starkare. Annat får stå tillbaka.

Ganska snart efter min föreläsning pausade jag också mitt pågående bokprojekt för att påbörja ett nytt. Om etik. Det blev plötsligt så glasklart var jag vill lägga mitt fokus. Tänk också vad mycket det finns att lära sig om detta lilla ord på fyra bokstäver. Min nyfikenhet pirrar.

På min t-shirt i videon står det “Give me some space”. Jag kommer se till att ge mig själv generöst av den varan för att fortsätta arbeta med sådant som ger mig tillfredställelse.

Välkommen 2017.

***************

Vill du dela videon i andra kanaler så ligger den även på Vimeo: https://vimeo.com/191279130

Och den här texten ligger även på min blogg.
http://axbom.se/wud-2016

PS: Om du inte ser mig på Facebook under januari så oroa dig inte. Det är inget statement, det är ingen kritik. Det är bara ett personligt experiment.

[Stort tack till @[609426026:2048:Åsa Holmberg] som höll i kameran och gjorde det möjligt att dela mitt prat.]Charlotta LorentzTack för att du delar och för att du är du. Vi behöver fler Per i världen ❤30 dec 2016 17:06Kaj SvenssonKloka ord Pelle. Du har mkt att falla tillbaka på. Intressant kring lyssnande. Jag arbetar med hållbar utveckling nu, och det är minst sagt en utmaning att inte hela tiden nudga människor - eftersom legitimiteten just ligger i att vara experten som visar vägen. Gott nytt 2017!30 dec 2016 17:06

Jag avslutar 2016 på Facebook med att dela med mig av den föreläsning på 15 minuter jag höll på World Usability Day den 10:e november i år. Kvällen ägde rum i SEB:s lokaler vid Sergels Torg och STIMDI arrangerade.

Föreläsningen fick namnet « Min användare, min människa, mitt misstag ».

Nervositeten var på topp inför den här dragningen. Visste inte riktigt var det skulle landa och hur jag skulle väva ihop alla mina tankar till en röd tråd. Visste inte vad reaktionen hos alla skickliga yrkesutövare i publiken skulle bli på mitt icke-konventionella grubbleri kring UX och design.

Att jag skulle tala utan bilder bestämde jag tidigt. Jag ville tala från hjärtat. Ville vara mig själv så långt det går på en scen. Jag tänker att jag borde ägnat mer tid åt att experimentera med föreläsningen innan jag kastade mig ut. Fast kanske ändå inte.

När jag själv tittar tillbaka nu märker jag hur mycket av det jag vill säga som jag missar, hur vissa hopp blir för tvära eller långa. Men jag är ändå väldigt nöjd. Nöjd med att jag vågade bryta och prova något nytt. Nöjd med att jag känner att jag är på rätt väg. Att jag mycket tydligare förstår mitt eget syfte; varför jag gör det jag gör. Att jag inte bara fokuserar på färdigheter utan också mina värderingar och långsiktiga mål.

Nöjd med att jag inte slutar ifrågasätta mina egna förehavanden.

Nöjd med att jag alltid är nyfiken på att lära mig mer.

Genom min egen coach har har jag förstått att jag måste bli bättre på att fira mina framgångar. Jag jobbar på det.

På många sätt känner jag att den här föreläsningen markerar en vändning för mig. En vändning som innebär skiften i balans - jag kommer sannolikt inte överge något av allt jag gör men jag kommer låta vissa områden få mer utrymme; coaching och skrivande kommer lysa betydligt starkare. Annat får stå tillbaka.

Ganska snart efter min föreläsning pausade jag också mitt pågående bokprojekt för att påbörja ett nytt. Om etik. Det blev plötsligt så glasklart var jag vill lägga mitt fokus. Tänk också vad mycket det finns att lära sig om detta lilla ord på fyra bokstäver. Min nyfikenhet pirrar.

På min t-shirt i videon står det “Give me some space”. Jag kommer se till att ge mig själv generöst av den varan för att fortsätta arbeta med sådant som ger mig tillfredställelse.

Välkommen 2017.

***************

Vill du dela videon i andra kanaler så ligger den även på Vimeo: https://vimeo.com/191279130

Och den här texten ligger även på min blogg.
http://axbom.se/wud-2016

PS: Om du inte ser mig på Facebook under januari så oroa dig inte. Det är inget statement, det är ingen kritik. Det är bara ett personligt experiment.

[Stort tack till Åsa Holmberg som höll i kameran och gjorde det möjligt att dela mitt prat.]