@LeoR1010 Det blir nästan inception-känsla för mig i den scenen på något konstigt sätt. Jag blir gråtmild av att Sharon Tate överlever i Tarantinos tidslinje. Att våldet drabbar de egentliga förövarna känns som själva sinnebilden av poetisk rättvisa. Men ändå bara fiktion som på något sätt helar.