Idag är det ett år sedan jag vaknade upp på Karolinska sjukhuset ur min narkos och försökte sortera i bruset av aktivitet. Runt omkring mig vårdpersonal, måna om att jag mår bra. Ställer kontrollfrågor. Vill förstå om jag vet var jag är. Berättar att allt gått bra.
Det var länge sedan jag stannade upp ordentligt. Man kan säga att en hjärtoperation tvingar till det. Och efter ett tag är det mycket som blir tydligare. All press på att prestera och att det måste bli på ett visst sätt för att vara framgångsrikt, till exempel. Det är ju faktiskt bara påhitt.
Läs mitt senaste nyhetsbrev: https://axbom.se/ett-ar-efter-operation-och-hjartat-vill-mer/