Jag har framför allt två idoler. Den ena, som många av mina tidigare kollegor på XLENT blev varse, är Astrid Lindgren. Den andra är Lillian Gilbreth. Men alltför få känner till henne.
Lillian Gilbreth (1878-1972) var världens första industriella psykolog. Hon var en drivande kraft i att visa hur människors välbefinnande och hälsa påverkar deras prestation på jobbet. Att man kan skapa värde för företag genom att behandla sina anställda bättre.
Med en doktorsexamen i psykologi introducerade hon konceptet att använda psykologi för att studera ledarskap redan 1911.
Lillian arbetade och drev tillsammans med sin man Frank konsultfirman Gilbreth, Incorporated – fokuserad på effektivisering av arbete. Hon drev sedan också företaget på egen hand i decennier efter hans bortgång i en hjärtattack 1924.
Hon skrev flertalet böcker tillsammans med sin man Frank, men förlaget vill inte ange henne som medförfattare.
På grund av diskriminering i ingenjörsbranschen så valde hon att fokusera sin forskning på hushållsarbete. Det ledde bland annat till utvecklingen av det moderna köket och “arbetstriangeln” som fortfarande är i bruk i köksdesign.
Hon ligger också bakom fotpedalen till papperskorgar, korgarna på insidan av kylskåpsdörren (inklusive äggbrickan) och lysknappar på väggen. När hon arbetade på General Electric intervjuade hon mer än 4.000 kvinnor för att säkerställa rätt höjd för vitvaror och installationer.
Under konsultarbete för varuhuset Macy’s bytte hon ut alla lampor och minskade drastiskt personalens ögontrötthet. Det finns tusen sådana exempel. Hennes bidrag till utbildning och volontärarbete är häpnadsväckande.
Till slut gick hennes enorma bidrag inte att bortse ifrån, och Gilbreth blev den första kvinnan att bli invald i National Academy of Engineering 1965. Året efter fick hon Hoover-medaljen.
Hon var också mamma till tolv barn. Elva överlevde till vuxen ålder. Paret skämtade ofta om hur arbetet med effektivisering fick nytta i hemmet.
Filmen Cheaper by the Dozen (med Steve Martin och Bonnie Hunt) är skriven av två av hennes barn, och gör en humoristisk tolkning av deras familjeliv.
Det finns så enormt mycket att tacka Gilbreth för, och det grämer mig att hennes insatser är relativt okända. Min strategi har blivit att ägna henne en tanke var gång jag öppnar kylskåpsdörren. Och berätta... ❤️