När man ger och ger och ger för att man tycker det är kul, och ger ut gratisböcker, fixar gratisevent med dryck och mat, föreläser gratis och producerar webbradio gratis... och jobbar heltid (och lite till) och har familj... och man får synpunkter på att man nog kunde anstränga sig lite mer med de här gratisgrejorna man fixar, ja det kan fan suga musten ur en när man är lite trött. Men så inser jag att jag gör det för att jag älskar det och jag är oerhört tacksam för att jag ens har möjlighet till det. Och så inser jag att ett fåtal synpunkter självklart inte bör ta fokus från all den positiva återkoppling jag får, det är verkligen för lätt att haka upp sig på småsaker. Och så ska jag förstås verkligen lyssna och ta till mig av befogad kritik även om jag ibland bara vill förklara att jag går på knäna för att hinna med de här kringsakerna och gör så gott jag kan, samtidigt som man inte vill gnälla. Så jag tutar och kör på ändå och ser till att vara stolt över det jag åstadkommer, och har roligt, lita på det. Jag vill ju att man ska kunna ge mig kritik, men också förstå det sammanhang som jag verkar i. Klart slut på den tanken. Att skriva hjälper. :)