Olle Wästberg kommenterar sina erfarenheter av Almedalen och jag reflekterar över det han skriver...

Jag blir nyfiken på hur fler seminarier och människor innebär att det blir svårare att oplanerat slinka in på seminarier och slumpvis träffa nya bekantskaper. Talande för Almedalen är öppenhet och det gör att Almedalen blir vad man själv gör det till. En persons upplevelse är sannolikt inte den andra lik, men lite eget ansvar för upplevelsen får man nog ta. Visst finns det fler slutna middagar, som Olle skriver, men det gör inte att det finns färre öppna sammanhang. Du väljer. Eller menas att någon annan väljer åt dig? Att Almedalen inte är samma som det var för 25 år sedan är kanske inte den mest säregna av spaningar. 1991 var förvisso det första år som samtliga riksdagspartiledare fanns på plats i Almedalen men det är inte mycket annat i samhället som är sig likt sedan året då regeringen beslutade om att ansöka om medlemskap i EG och den första webbplatsen någonsin skapades på Internet.