Vafan, jag hinner inte hänga med i allt som händer i det här landet nu… det går så snabbt!
« Men det finns en annan kategori av gärningsmän, som begår andra typer av brott som inte drabbar någon enskild på det sättet. Som drabbar gärningsmannen hårdast och som i många fall bara händer en gång. I de situationerna har vi hittills utgått från att försöka ge stöd och hjälp. Så långt som möjligt.
Av förslagen som presenterats i betänkandet ”En straffreform” framgår att det nu är motsatsen som ska tillämpas. Men förändringen sker inte genom att bestämmelsen skrivs om. Man går ett steg längre. Man tar bort den helt och hållet från och med halvårsskiftet, enligt besked från regeringen.
Påföljdssystemet svänger i och med det ljudlöst och snabbt 180 grader. Grundläggande och beprövade tankar om rehabilitering pulveriseras. Vi kommer bara att ha två påföljder; böter och fängelse. Straff med inslag av vård kan i vissa fall dömas ut, som fängelse som är villkorat.
Hur man än vänder och vrider på lagförslagen i utredningen måste vård ses som undantag. Även om möjligheter till vård nämns i betänkande konstateras att fler ska dömas till fängelse. Det är numer ett konkret mål i sig. »
« Vilka konsekvenser den här förändringen av påföljdssystemet kommer att få hade man förstått om man suttit sig igenom ett heldagsting i vilken domstol som helst. Om man en helt vanlig onsdag lyssnat på de brottmål som ändå är de som är vanligast förekommande. Trafikbrott, stöld, och skadegörelse. De som inte är särskilt dramatiska och inte berör särskilt förhärdade brottslingar. Bilden av att alla som hamnar på fel sida skranket har begått riktigt allvarliga brott som skadat andra stämmer inte överens med hur det är på riktigt. Inte över huvud taget.
Så, inom kort kan den som har begått en stöld och straffas för första gången, dömas till fängelse. Kanske har den som gjorde det misstaget en intellektuell funktionsvariation, eller ett missbruk som bryter ned allt och alla runtomkring. Det spelar längre ingen roll, man ska hamna på anstalt direkt och med en gång. För att straffas. Eventuellt får man avtjäna i Estland.
Om allt detta kan man tycka att det är rätt eller fel. För mig är en sak säker. Hade jag inte slutat som domare tidigare hade jag gjort det nu. »
– Monica Nebelius Lüning, myndighetsjurist, författare och fd domare
https://www.dn.se/debatt/hade-jag-inte-redan-slutat-som-domare-skulle-jag-gjort-det-nu/