Idag är det ett år sedan jag vaknade upp på Karolinska sjukhuset ur min narkos och försökte sortera i bruset av aktivitet. Runt omkring mig vårdpersonal, måna om att jag mår bra. Ställer kontrollfrågor. Vill förstå om jag vet var jag är. Berättar att allt gått bra. Jag tror jag har ett dimmigt minne av att jag fick ringa min fru ganska snabbt… det är lite av ett töcken. Men jag minns hennes röst.
Senaste inlägget:
https://axbom.se/ett-ar-efter-operation-och-hjartat-vill-mer/