Tagged: Facebook

📍 Posted in: SolnaPolitik

Vad sägs om att vi lyfter nivån från valaffischer ett tag? Låt oss prata om skolor. Låt oss prata om eftersatt underhåll. Låt oss prata om mögellukt, trasiga tak, trasiga avloppsrör, toaletter i sönderfallsskick, toaletter utan belysning, omklädningsrum där det hänger mögel från taket.

Rapporterna som kommer från Solnas skolor är emellanåt häpnadsväckande och det har inte saknats bildbevis. Frågan om klotter har också varit uppe tidigare i detta forum.

Förutom det tragiska i att prioriteringarna i staden uppenbart har legat på helt andra saker än våra barns och skolpersonalens välmående så vill jag poängtera hur detta påverkar inte bara hur man trivs utan hur man trivs med sig själv. "Är jag inte värd en städad toalett?" "Är meningen att jag ska mötas av den här lukten varje dag?" "Varför är inte jag värd en arbetsplats som ser fräsch ut och är välkomnande?"

Man sätter också en helt ny nivå för vad kommunen själva anser vara en rimlig underhållsnivå. Människor bryr sig allt mindre om att städa upp för kommunen gör ju inte det. Man kan lika gärna sparka sönder en stol för de flesta är ju trasiga och det finns ingen som lagar dem.

Inom kriminologi finns teorin "Broken Window Theory" efter en bok av Kelling/Coles. Den anses vara en starkt bidragande metodik när New York city minskade antalet brott i staden med 80-90% under 90-talet. I korthet innebär den i metaforisk form "om ett fönster lämnas trasigt och inte lagas så kommer människor anta att ingen håller koll och ingen bryr sig". Små tecken på "ingen åtgärd" bidrar stort till hur människor uppfattar sin omgivning och hur de tycker det är okej att bete sig i sin omgivning.

Jag anser att det måste ske en uppryckning i Solna med en kraft som inte tidigare har skådats. Inte fler neddragningar med en efterföljande kompensation som kallas för "satsningar på skolan". Sök gärna i Google på "storsatsning skola solna" för att se hur många gånger detta utlovats. Redan 2011 var det storsatsning på gång och på träff 3 i Google hittar vi Folkparties kampanj. även den från 2011: "Rusta Solnas skolor nu." Gissar att flera av de "säljande" texterna återanvänds inför valet 2014.

Vi har passerat behovet av "satsningar på skolan". De är sällan mer än upprepade nödlösningar när takpannorna fortsätter trilla av. Vi måste ha en nolltolerans mot trasiga skolor. Och jag inbegriper klotter. Skolan måste vara nummer ett. För om vi ens vågar riskera att skollokalerna i Solna förfaller det minsta mer från dagens skick, då börjar jag tvivla på den gemensamma synen på människovärde i kommunen och vi kommer få långtgående följdeffekter av Solna som en stad där "ingen åtgärd" är normgivande för hur människor beter sig.

Det finns idel hjältar bland våra lärare i dag, som i allt detta kämpar som tokiga därför att de valde ett yrke som de brinner för - och de vill och kan skapa relationer till och förtroende hos våra barn för att uppmuntra dem till att bli motiverade kunskapssökare; Så därför blir jag dessutom förbannad när det kommer retorik om att locka bättre lärare.

Vi har jävligt bra lärare i den här staden men deras kompetens motarbetas av att de hela tiden har uppförsbacke. Hela tiden måste de bredvid yrkesutövandet stå mitt i skiten och försvara andras dåliga beslut. Inte konstigt att Solna drabbats av lärarflykt. Och att lärare vågar säga saker i förtroende men faktiskt inte vågar säga ifrån till sin arbetsgivare (annat än genom att säga upp sig) gör mig faktiskt illa berörd, för det rubbar demokratins grundpelare.

Och för att bygga en ny organisationskultur finns bara ett sätt, man måste mena allvar. Och då är min bild att nolltolerans mot nedskräpning, trasiga byggnader och klotter kan vara den signalen som behövs för att skapa en ny plattform som man kan bygga vidare på GEMENSAMT.

Nolltolerans skulle då betyda åtgärder inom några dygn, inte väntan på åtgärder i FLERA ÅR! Och då handlar det inte om att vi rustar skolor, för det vi egentligen gör, det är att vi rustar människor.

Ursäkta mitt lilla utbrott, men ibland känns det som att vi glömmer bort vems intressen vi som politiker jobbar för.