<object width="448" height="272"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/C2jDOkzrVew&hl=en&fs=1&" /><param name="allowFullScreen" value="true" /><param name="allowscriptaccess" value="always" /><embed src="http://www.youtube.com/v/C2jDOkzrVew&hl=en&fs=1&" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="448" height="272"></embed></object>
Tagged: Facebook
Jag arbetar mycket med design och logik av formulär på webben. Det gillar jag, eftersom det är formulären som är webbplatsens mest åtråvärda beståndsdel - den del som innebär att en besökare går från fönstershoppare till konvertering (utför något som ger värde för företaget/organisationen).Jag tänkte dela med mig av två enkla exempel som jag stött på nyligen; som visar hur enkelt ett formulär kan råka bli en medioker funktion i stället för en vinstdrivande investering.Observera att dessa exempel är något justerade för att inte lämna ut mina kunder.Exempel 1. Fel text i närheten av sökrutan.Det finns ett klassiskt exempel från Jared Spool där han beskriver hur deltagarna i en användartest av en klädbutik på nätet inte använder sökmotorn. Anledningen inser man efter lite kontextuella intervjuer är att det precis ovanför sökrutan ligger en annons för barnkläder. En majoritet av testpersonerna inbillar sig att sökmotorn gäller just bara barnkläder och därför ignorerar den.Det här fenomenet är vanligare och mer förödande än man kan tro. Ta ert vanliga sökmotorfält och notera vilka komponenter som ligger i närheten av den. Det är idag vanligt att spränga in en sökmotorruta i övre högra hörnet, och allt oftare skippas någon form av förklarande text, eftersom "alla vet" vad en sökmotor gör.I mitt exempel har en sökruta hamnat alltför nära länktexten till en kontaktsida. Inte helt ovanligt! Resultatet blir att många människor felaktigt antar att sökrutan används för att söka efter kontakter, och använder den alltså inte för att söka innehåll på sajten.<!--break-->För oss som surfar dagligen, och bygger webbplatser, kan det vara ofattbart att människor styrs av ord och visuella stickord på det här sättet - eftersom vi "vet" att alla sajter har en sökmotor som söker igenom hela sajten.Människan försöker alltid skapa logik, mönster och strukturer ur det de har framför sig. När man inte är en van användare av sökmotorer skapar man en bild av en funktion baserat på de visuella signaler som finns i anslutning till funktionen. Många optiska illusioner, som Kanizsa-triangeln, utnyttjar detta mänskliga behov av att skapa struktur.Jag behöver ju inte nämna att det känns trist för ett företag att investera hundratusentals kronor i en sökmotor som inte används. Men anledningen till att den inte används är sällan helt uppenbar, även om det kan kännas ack så enkelt med facit i hand.Exempel 2. Välja rätt raggningsreplik.När det gäller att välja hur man ska inleda ett formulär som säljer en produkt lägger de flesta företag alltför lite tid, även om de har siffror som visar på att blott 2-3% av besökarna ens påbörjar formuläret.Det finns en tendens till att vilja kasta in besökare i formulär för att sedan ta hand om deras speciella önskemål i efterhand. Problemet är att de inte vet att du kan ta hand om deras speciella önskemål, och de orkar inte läsa långa texter.Jämför således dessa två "inkastare" till ett formulär för att ta reda på vilken försäkringsprodukt du behöver:Alternativ 1 ger egentligen inget mervärde för besökaren utan endast ett löfte om att "vi kan alltid sälja dig något" så dra igång guiden så att vi ser vad det blir. Det är sannolikt att besökaren inte läser texten och om han/hon gör det, inte blir klokare av det.I alternativ 2 får användaren direkt en försmak av vilken typ av frågor som kan komma och kan direkt själv avgöra om de känns relevanta. Genom att ge smakprov på frågor innan man går in i ett längre flöde av frågor ökar man direkt chanserna att en besökare blir villig att i alla fall påbörja aktiviteten; nästa utmaning blir är förstås att behålla uppmärksamheten - men om du inte engagerar från början får du ingen uppmärksamhet att behålla.Möjligheten finns rentav att besökare ur ren vana börjar fylla i information bara för att formuläret finns där.Den viktigaste lärdomen av detta exempel är insikten om att det kan finnas ett betydande värde i att lyfta fram innehåll i formulär tidigare i strukturen därför att det innehållet hjälper till att (i) väcka uppmärksamhet och (ii) engagera.Om du har lagt ner tid och pengar på att skapa ett genomtänkt formulär - göm det inte.Optimera din investeringOfta finns det fantastiska investeringsvinster att göra genom att optimera webbformulär, snarare än att bara försöka dra mer trafik till sin sajt. I min nästa artikel berättar jag varför du bör lägga mer tid på design av formulär, vare sig du kallar det interaktionsdesign, user experience design eller konverteringsoptimering.
Funderar du också på hur du ska använda Twitter på företaget? Är det bara en tidstjuv eller kan det generera nytta, rentav pengar, för ditt företag? Om du väl har kommit igång med att använda Twitter och nu vill lägga upp en strategi för företagets twittrande bör du känna till en del om den mångfald av möjligheter som öppnar sig på den sociala arenan. Då kan du nämligen lättare räkna på investeringsvinster (<abbr title="Return on investment">ROI</abbr>) för den tid du lägger ner.Låt säga att 40 000 svenskar använder Twitter aktivt och den siffran ökar (källa: Sysomos [PDF] via Digital Kommunikation via @glvstn). Av dessa 40 000 kan vi anta att många Twitter-pionjärer har egna bloggar, med en hyfsad läsekrets på i genomsnitt 4 000 unika besökare i månaden. Jag räknar lågt och säger att 2 000 aktiva twittrare (5%) har egna bloggar - det är nämligen så att 5% av den svenska befolkningen över 16 år, eller 350 000 människor, skriver egna bloggar (källa: WII - Svenskar och internet). Och bloggare citerar bloggare. Som du strax förstår skulle det potentiellt ge en räckvidd på flera miljoner människor.Det viktiga att inse är att något som uppmärksammas på Twitter inte stannar där utan potentialen för spridning, och fart på spridning, är hisnande och i princip obegränsad. För jag har inte ens nämnt att medierna har blivit flitiga Twitter-användare och når vi de traditionella medierna via Twitter så har vi snart sagt en obegränsad räckvidd i Sverige. Ta sedan alla politiker, kändisar... ja, du fattar:Twitter är inte en övergående snuva, det är en bakterieodling för budskap och idéer på nätet.<!--break-->Twitters alternativkostnadEtt sätt att räkna på förtjänsten av en viss aktivitet är att räkna på alternativkostnad: Vad skulle det kosta mig att göra samma sak med andra verktyg. Skillnaden mellan att göra det exempelvis på Twitter och att göra det med andra verktyg är din förtjänst. Det kallas för kostnadseffektivisering och är ett sätt att tjäna mer pengar vid slutet av året eftersom du har gjort av med mindre pengar under året.Alltså: förtjänst = normalkostnad — kostnad att att göra det med TwitterSex exempel på Twitter-aktiviteterLåt oss förutsätta att du lyckas ha ett såpass genuint generöst och socialt beteende att du har en ansenlig mängd vänner på Twitter som är uppmärksamma på vad du säger. Det är trots allt genom att ge och dela med dig som du har en chans att nå framgång, oavsett om du agerar som privatperson eller företag.Här är sex exempel på hur du sedan kan använda Twitter på ett sätt som ersätter eller kompletterar sådant du redan gör:Släpp pressmeddelandet. Om du har en stor nyhet eller erbjudande att gå ut med kan Twitter ofta vara oöverträffbar i spridningtakt om du träffar rätt i tid och rätt människor ser ditt meddelande. Det är ok att be om hjälp med "re-tweet" men det ska inte vara vilken gammal tråkig pressrelease som helst, och var beredd på dialog.A-B tester av en webbplats. Skicka ut en länk via Twitter där varannan besökare skickas till två olika sidor med samma syfte (exempelvis få någon att teckna avtal). Du kan dra slutsatser om vilken design som ger bäst effekt, så kallad konverteringsgrad; och kan kontinuerligt jobba med optimering av en webbplats.Trafikdrivare till befintliga sajter. Många företag lägger idag stora pengar på SEO (sökmotoroptimering). Fundera och experimentera med hur små insatser på Twitter kan ge liknande effekter. Konversationer är den nya sökmotorn. (Kolla in Simons Sundéns presentation: SEO och social media.Ställa frågor. Ofta. Twitter är fantastiskt för att få in synpunkter och idéer. En enkätundersökning är sällan en billig affär och utförs under begränsad tid en gång om året. Twitter-frågor ställer du när som helst.Samla människor. Behöver du en fokusgrupp att prata med? Fråga efter deltagare på Twitter. Sannolikheten är stor att du hittar människor som är entusiastiska och har mycket att säga om din produkt/tjänst.Rekrytering. Du kanske inte hittar människan du söker på Twitter - men sannolikheten är stor att människorna på Twitter kan peka dig i rätt riktning. Vad kostar inte headhunting? Här har du headhunting by crowdsourcing: Goodbye Headhunters; Hello Twitter? Tänk så här: Twitter är inte en egen värld med begränsade ramar, det är din ingång till att lära dig mer om människor, deras förhållande till dig/ditt företag och hur du kan bli bättre på det du gör. Människorna på Twitter är verkliga. Prata med dem. Träffa dem. På riktigt. Och om du vill: även fysiskt.Det som sägs på Twitter stannar inte på Twitter.Twitter funkar bra ihop med andra sociala medier och som katalysator för ökad trafik, varumärkesbyggande och förbättrade relationer med kunder/intressenter. Rätt användning av dessa verktyg kan visa sig vara oerhört kostnadseffektivt.Inom 2 år kommer en tredjedel av alla storföretag jobba med sociala medier enligt Nikos Drako grån Gartner. Det kanske är dags att sätta sig ner och fundera över din webbstrategi för sociala medier. Börja med att fundera över vilka kommunikationsformer och beröringspunkter du har med marknaden idag; vilka av dessa skulle kunna ge mer effekt och kosta mindre med hjälp av sociala medier?
En medveten strategi handlar väldigt mycket om att differentiera sig från sina konkurrenter och skapa ett tydligt erbjudande till sina kunder. I mina föreläsningar nämner jag ibland Blocket som exempel på en strategi som faller väl ut. Exemplet är tacksamt eftersom många tycker att Blocket ser förskräckligt ut och inte förstår varför Blocket fortsätter att växa.Jag jobbar mycket med värdekurvor för att påvisa hur en produkt eller tjänst särskiljer sig från liknande tjänster. Värdekurvan som verktyg har sitt ursprung i angreppssättet Blue Ocean Strategy (som också är en bok). Tanken är att man undviker de blodiga, konkurrensfyllda haven och istället övertar de blå haven där konkurrensen är obefintlig.Några mer kända exempel på värdekurvor är denna för Nintendo Wii och denna för flickr.Jag har ritat följande värdekurva för Blocket, som på intet sätt är heltäckande, men ger en överskådlig bild av hur Blocket undviker att konkurrera på vissa områden och tar större plats på andra, mer konkurrensfria områden.Jag har förstås tydliggjort här att något som Blocket inte satsar på är grafisk design. Andra områden som Blocket håller sig avvaktande på är krav på registrering (man behöver alltså inte komma ihåg ett lösenord för att lägga upp annonser) och betalningsalternativ (genom att begränsa sätten man kan betala på håller man sajten enkel och kostnadseffektiv). Det man gjorde var dock att välja "rätt" betalninsalternativ från början - det vill säga möjligheten att betala genom ett telefonsamtal.<!--break-->Områden där Blocket utmärker sig är att annonser från privatpersoner och företag blandas när man söker (jag ska ju bara ha, så det spelar ingen roll vem som säljer), att man rullar ut små releaser och uppdateringar ofta utan några större fanfarer (det blir bara lite bättre hela tiden) och att man faktiskt granskar alla annonser som läggs ut (vilket kan verka dyrt men samtidigt bidrar till att sajten bibehåller en trovärdighet och kvalitet). Trovärdigheten ligger alltså inte i företagets bländande design utan i faktisk förmåga på att hela tiden leverera det man säger att man är bra på: köp- och säljannonser.Apropå små releaser, du har väl inte heller missat att Blocket nyligen kommit ut med en applikation för iPhone och iPod touch. Inte illa för ett företag som inte "ser ut" att ha bytt design sedan 90-talet.
Natten mot onsdagen den 26 augusti 2009, strax efter midnatt svensk tid, skriver Christer Fuglesang så här på Twitter:På morgonen den 26 augusti när jag plockar upp papperstidningen Svenska Dagbladet från hallgolvet så står det på förstasidan: "Kom Fuglesang iväg? SvD.se sänder starten på Christer Fuglesangs andra rymdresa kl 7.11 idag." Inne i tidningen skriver Karin Henriksson, på plats i Florida:Så här meddelade han själv: "Tillbaka på rummet efter 4 tim på rygg i skytteln. Gör lite ont. Hungrig. Otur, men inte speciellt besviken. Senare återkom han med: Imorgon blir bättre."Allt detta skriver Christer på Twitter för hela världen att se. Med en reporter på plats i Florida så blir det ironiskt att behöva läsa citat från Christers gamla Twitter-meddelanden i tidningen. Nyare meddelanden från Christer hade ju till exempel många timmar tidigare också nämnt att starten inte blev av nu heller.<!--break-->Alla har tillgång till källanDen som är intresserad av ett visst ämne har idag stora möjligheter att använda samma källor som tidningarna själva, något som innebär att man har lika snabb tillgång till information som journalisterna.Under en övergångsperiod använder förstås journalisterna sitt lilla försprång i den digitala världen till sin fördel: man citerar kända personer som om de talade direkt till en själv. Se också exempelvis den uppföljande artikeln där Karin Henriksson skriver: "Christer Fuglesang hörde av sig omgående:" och citerar ännu ett Twitter-meddelande.Vem hör han av sig till?För en otränad läsare låter det självklart som om Christer hörde av sig till pressen. Sanningen är ju dock att Christer hörde av sig till världen och Karin Henriksson sitter och läser hans meddelande precis som många tusen andra som är intresserade.Det värde som bevakningen i media skulle kunna ge är att peka på de källor som gemene man kan använda sig av för att följa händelserna direkt utan att behöva vänta på att mellanhanden (media) ska skriva om samma information på sitt sätt.Öppenhet präglar NASANågot som NASA är duktiga på är just att synliggöra nyheter, bilder och filmer på ett smart sätt. Du kan till exempel se nya bilder i NASA:s flickr-kanal och spana in när Discoverys besättning tränar nedräkning i NASA:s video-galleri.Företagen har sina egna nyhetskanaler och de lever och frodas på webben i både text, ljud och bild. Det människor behöver hjälp med nu, för att få den bästa tänkbara insikten om vad som händer på områden de är intresserade av, är utbildning och stöd i att sålla och vaska fram dessa nyhetskanaler. Mer och mer går vi mot att hitta våra nyheter hos källan och då torde journalisterna uppdrag vara att vaska fram om dessa källor förvanskar sanningen, inte att papegojmässigt repetera samma ord om och om igen, dessutom med media sedvanliga fördröjning.Information om att Christers citat är direktplockade från Twitter lyser dock med sin frånvaro.Läs själv vad Christer skriver på Twitter. Det går snabbare så.
Här är bilder från min presentation på konferensen Webbplatser som driver affärer där jag sitter just nu.Det är märkbart att fler webbägare inser att de måste bli mer konkreta i sitt arbete med webbplatser, inte minst för att övertyga ledningen om att arbetet med webbplatserna ger effekter i resultaträkningen.I den här presentationen beskriver jag metoder för att bidra till affärsdrivande webbplatser - vilket de ju måste vara för att få ha kvar sitt existensberättigande.En del är lånat och inspirerat (framför allt sagan i inledningen) av Adaptive Paths intensivkurs i User Experience Strategy som jag deltog i för två veckor sedan.<script type="text/javascript" src="http://www.axbom.se/files/flashobject.js"></script>Bildspel om Webbplatser som driver affärer: Bygg din webbplats med flit, inte av misstag.<script type="text/javascript"> var fo = new FlashObject("http://static.slidesharecdn.com/swf/ssplayer2.swf?doc=xlent-webtrends2009-a-upload-090526000248-phpapp02&stripped;_title=bygg-din-webbplats-med-flit-inte-av-misstag", "slideshow", "425", "348", "6", "#ffffff"); fo.addParam("quality", "high"); fo.write("p-webbmedflit");</script>Jag filmade även presentationen. Om det blir hyfsad kvalitet (och jag ser bra ut!) så lägger jag ut den inom några dagar :)
Nu en och en halv timme på verkstan. Börjar bli trött på detta!
Eco-Guide Ariel kommunicerar med sin bärbara i sitt kök i Guadalajara, Jalisco, Mexico.Jag har säkert klagat på det förut, men jag kan bli lite ansträngd av alla presentationer av mig som går ut på "han jobbar med datorer", "han är en sådan där IT-konsult". I min värld jobbar jag nämligen med design, med företagskommunikation och med affärsstöd. Alltså mer med människor än med datorer. (Hmm, vad enkelt det lät när jag skrev så...)Därför blev jag så glad av Karin Lindströms krönika Äter du - vill du bli kock? i dagens Computer Sweden. Hon sågar den här artikeln i SvD som inleds med orden:Ungdomar bloggar, twittrar och sms:ar. Men trots att tekniken är en stor del av deras vardag är det få av dem som ser på tekniken som ett framtidsyrke.Det här är ett uttryck för teknikfobi, ungefär som att man en gång var rädd för bilen, telefonen och videobandspelaren. Enligt samma logik: "Oj, du som ringer mycket, du borde jobba på Televerket." Tänk om alla som ringer med mobiltelefoner - en teknik som är en del av de flesta människors vardag - kände att de måste jobba på Sony Ericsson eller Nokia.'Karin skriver att det finns en liten tankevurpa. Jag menar dock att det är en total dikeskörning i amygdala. Att ungdomar omfamnar möjligheten att kommunicera gör dem till mer sociala människor med större nätverk och väl förberedda för arbetslivet, oavsett yrkesval.<!--break-->I originalartikeln från SvD överraskas Teknikdelegationen av att teknik rankas så lågt som framtidsyrke.Teknik? Bara ordet smakar illa. Ungdomarna vill ju kommunicera - det är nämligen det de gör till vardags (inte använder teknik!). De går inte och säger: "Hmm, jag tror jag ska gå och pilla med datorn en stund" och även om de säger så, så menar de egentligen: "jag kollar om några kompisar är online och vill snacka." eller kanske ibland: "jag lägger ut en av mina egenproducerade filmer på Youtube som kommer få mer tittare än Let's dance".15-åriga Peter Schwartz säger:– Teknikprogrammet har jag verkligen inte koll på. Vad gör man? Bygger man robotar på lektionerna?Och samtidigt sprutar det ut innovationer från Sverige: MySQL, Tobii, Spotify, Twingly, Bloggy, Pixlr (bildredigering online) för att nämna några både stora och små exempel. Sverige är sedan länge en ledande IT-nation, men de som vill att ungdomarna ska bidra till den utvecklingen är ofattbart tysta om detta i marknadsföringen av relevanta utbildningar.Vill du jobba med teknik? Jo, tjena. Vill du jobba med design, kommunikation och hjälpa människor att bli mer effektiva och må bättre? check.Karin menar mycket riktigt att det inte är speciellt tekniskt att blogga: "I så fall ligger det väl närmare att tro att en bloggare skulle vilja jobba i mediebranschen?" Exakt! Eller i modebranschen, eller i inustribranschen eller i finansbranschen... ja, du fattar.Och så radar hon upp fler exempel på fördomar som vi måste brottas med, bland annat "Internet står för något kallt som står i motsats till genuin mänsklig samvaro".Eller hur? Sluta nu. Sluta tro att alla som sitter framför datorn är en introvert enstöring som helst av allt löder moderkort och skiter i vänner. Och läs nu, läs och förstå detta klockrena exempel på hur teknik är ett medel för att förbättra kommunikation och minska avståndet mellan människor:Industriarbetaren Johnny Olsson skriver om hur hans debattartikel tillsammans med Unni Drougge tog sig från hans blogg till Aftonbladet i inlägget Hur en debattartikel blev till.Relaterat: Mikrobloggare, så är de.<hr style="width:50px;" />PS: I dagens <abbr title="Computer Sweden">CS</abbr> kan ni också läsa Tidens kvittrande andre om fenomenet Twitter. Den har sina poänger men missar återigen en stor del av den kommunikation som Twitter används till. Man väljer att se Twitter som budskap som basuneras ut. Handen på hjärtat, vem skulle orka lyssna på allt detta om man inte fick chans att kommunicera med avsändaren? DS
I morse hade jag mejl från Google Alerts, som jag använder för att bevaka när utvalda varumärken och namn nämns på nätet, inklusive mitt eget. Länken gick till Wired, som använder ett kort jag tog förra lördagen för att illustrera ett blogginlägg om att svenska Piratpartiet har fördubblat sitt medlemsantal efter domen mot The Pirate Bay.Bilden föreställer en pensionär i rullstol med piratflagga och ögonlapp, sittandes bland den folkmassa som närvarade vid en demonstration mot TPB-domen. I slutet av artikeln länkar man tillbaka till mitt Flickr-konto, även om jag förstås gärna sett en länk till min blogg som @erkstam påpekar.Nyttan och vinsten med medborgarfotonVad vinner då Wired på att använda min bild, som jag tillgängliggjort gratis via en Creative Commons-licens? Jo, som jag fick tillfälle att nämna på ett seminarium i morse så är det väldigt enkelt:Man behöver inte lägga pengar på en fotograf och slipper kostsam administration (sparar pengar)Man hittar bilden snabbare via Flickrs bildsök (effektivitet)Man anammar den deltagarkultur som så många internet-entusiaster strävar efter och förespråkar, och får således uppmärksamhet (varumärke)Man lånar bilden från en person som skriver i Twitter om det och bloggar om det - och får massor av fler inlänkar (marknadsföring)Jag minns att jag tänkte att bilden var så vackert talande för att Piratpartiet inte bara är ett parti för missnöjda ungdomar. Extra talande blir det att det var en tidskrift på andra sidan atlanten som tog till sig detta och använde bilden - ett exempel på fildelning.Alla gör inte rättJämför med Hans Kullins undersökning BloggSverige 4 som han publicerade på sin blogg. När Aftonbladet nappade på nyheten så skrev de en artikel om detta. Men de länkade inte tillbaka till kullins blogg.Nyheten från Kullin blev då att han var missnöjd med att de inte förärade honom med en länk tillbaka, istället för bara som det kunde ha varit: "Kolla, Aftonbladet skriver om min undersökning".På nätet är länkar nämligen valuta och jag länkar gärna därför en extra gång till bloggen Media Culpa, som tack för det jobb han lagt ner på undersökningen.I artikeln från Wired kan man se fler exempel på medborgarjournalistik. I kommentarerna är jag inte den enda som uppmärksammar artikelförfattaren (och dess läsare) om den gryende skandalen kring TPB-domarens jävsituation.
En alltmer utbredd diskussion om user experience, användarupplevelser, förklaras av många som ett modernt sätt att prata om användbarhet. Men egentligen kan det vara ett långt steg från användbarhet, och handlar mer om strategi.Användbarhet handlar om att minimera motstånd till att använda något så att produkten eller tjänsten faktiskt används; användarupplevelser däremot handlar om att differentiera sin produkt eller tjänst för att öka lönsamheten. Ibland krockar användarupplevelsen med traditionell användbarhet.Bra användbarhet märks inteDet som är spännande med användbarhet är att det är riktigt bra om det inte märks. Utmaningen med användarupplevelser är att upplevelser per definition måste märkas, och då gäller det att satsa på rätt upplevelse.<!--break-->På en konferens där jag nyligen föreläste ville en annan talare slå ett slag för den hederliga kaffekoppen med öra, placerad på ett fat. Hon menade att kaffekoppen har högre användbarhet eftersom man inte bränner sig och det inte blir kaffefläckar på bordet. Latte-glas är således ett otyg. Jag hävdar att latteglaset är det perfekta exemplet på en lyckad användarupplevelse.Hög smärta kan kompenseras av bra användarupplevelserPå samma konferens presenterade Anna Grandt från Ocean Observations ett diagram som jag snabbt ritade av. Poängen är att en produkt eller tjänst kan sägas ha två skalor, en som heter "smärta", det vill säga hur jobbigt det är att använda produkten - den andra skalan handlar om "värde", det vill säga hur högt jag värderar tjänsten baserat på hur mycket nytta den ger mig. Hon använde exemplet SMS, som en tjänst som är svår att använda, hög smärta alltså; men som har ännu högre värde, vilket innebär att man kan hantera smärtan eftersom nyttan är så värdefull.Precis så kan vi tänka med latte-glaset. Nyttan (känslan, modet, standardiseringen, tillhörighet osv - till och med smak, hävdar en del) ger mig så mycket att jag kan hantera smärtan av ett varmt glas och kaffefläckar.En strategi är alltid en balansgångDet påminner oss med all önskvärd tydlighet om att det inte är användbarhetskonsulterna som bestämmer vad användarna vill ha, de kan bara vara mer eller mindre duktiga på användar-research i kombination med affärsstrategi.Note to self: skriva om användbarhet kontra tillgänglighet, inspirerat av Lars Karlssons inlägg: Är tillgänglighet och användbarhet samma sak?
Demonstration på Medborgarplatsen kl 14 http://bit.ly/13eniR
I dagens program har jag förmånen att prata med Sandra Wissting, lärare och e-utvecklare i Nacka Kommun som också driver bland annat bloggen Från Sandras Horisont. Sandra jobbar entillen (1:1) med en årskurs 4. För oss som inte hajar lingot så betyder det att varje elev i Sandras klass har en egen bärbar dator som skolan tillhandahåller.Det hela startade i Maine i nordöstra USA där guvernören redan år 2000 fixade bärbara till sjundeklassare, trots att 4 av 5 lärare var emot det. Antalet skolkande barn gick direkt till noll. Företeelsen spred sig vidare, bland annat nu till Nacka i Sverige, via Falkenberg.Det lät nästan för bra för att vara sant i mina öron och jag ser framför mig alla dessa elever som surfar och insuper kunskap i ett galet tempo som gör dem långt överlägsna sina jämnåriga i övriga landet. Jag var helt enkelt tvungen att ringa upp Sandra och höra vad det hela handlar om.Ladda ner programmet i MP3-formatPrenumerera på Fredagsbubbel via iTunesRSS-flöde för FredagsbubbelLäs mer:Från Sandras HorisonteitisEn till en i NackaE-smartbloggenEn-till-En projektet i FalkenbergEvaluating Laptop ProgramsFlera artiklar jag läser i ämnet tycks söka bevis på att barnen lär sig bättre genom att ha tillgång till en dator. Jag vill vända på det och använda ett citat från Sandra ur intervjun:De är där vare sig vi vill eller inte och vi måste lära dem att hitta rätt.Datorer och internet kommer vara en del av i stort sett alla barns vardag för all överblickbar framtid. Genom att lära dem använda datorer och internet som verktyg så gör vi dem bättre förberedda på att klara av samhällets krav, bättre på informationshämtning och källkritik.Det är snarare tjänstefel att inte göra datorerna till en integrerad del i skolgången.Som jag säger i intervjun: jag började själv använda dator i mina skolarbeten när jag var tio år. Det var 1984 i Saudi Arabien, hela 25 år sedan!
http://www.youtube.com/watch?v=qdVp5i6wsOw
Favorit i repris: "Negerboll" lyssna på hela! (via Kurtson)
Kul om ni inte läst det: http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/04/miffon.html
När jag jobbade med gränssnittet för SL:s reseplanerare en gång tiden så diskuterade vi på en fikarast begreppet tillgänglighet. Jag fick veta att man vid design av stationsplattformarna hela tiden brottades med kraven hos två användargrupper med diametralt motsatta krav: De synskadade vill ha fler kanter och struktur i golvet för att signalera var man är. De rullstolsburna vill förstås inte ha kanter alls. På webben har vi förmånen, en otroligt värdefull möjlighet, att rent tekniskt kunna nå människor som förtär information med olika verktyg (webbläsare, skärmuppläsare, mobiler) och olika kognitiva beteenden; eftersom vi i en och samma lösning kan presentera informationen med olika signalsystem (text, bild, film, ljud) och standardiserade distributionsformat (XHTML, RSS, Flash, m.m.). Genom att erbjuda två eller fler sätt att ta till sig information når vi långt många fler människor än vi skulle kunna göra med vilken trycksak som helst.Bara att informationen är digital gör att den kan återanvändas av diverse olika hjälpmedel för att skapa olika ingångar till att inmundiga informationen.MEN (och det är ett stort men)... jag kan bli heligt förbannad när jag hör människor stå och påstå att de ska certifiera tillgängligheten på sin webbplats - som en j@#!a garanti! Det är nämligen en omöjlighet att skapa en webbplats som fungerar för alla. Självklart ska man följa riktlinjerna i WCAG men för varje krav som inte går att verifiera maskinellt — och det är ungefär 90% av kraven eller mer1 — så måste man göra en subjektiv bedömning av vad som är rätt sätt att uttrycka informationen.Rent subjektivt har vi alltså 100% tillgänglighet. Kom igen...Du kan certifiera processer, inte webbplatserMan kan faktiskt, och bör, bestämma sig för vem ens viktigaste användare är - i vilket fall det är lättare att göra en bedömning av lämpligaste lösningar baserat på kontextuella intervjuer, fältstudier och löpande användningstester - där människor med funktionshinder ingår. Då kan vi istället leka med tanken att certifiera arbetsmetodiken, snarare än själva webbplatsen.För varje ny beståndsdel, varje textsnutt eller bild, som man lägger till på sin webbplats så måste man ha en bild av vems behov det är man faktiskt försöker tillgodose. Allas behov så klart, säger någon. Jag påstår att det är en skymf när någon säger att man kan bemöta alla synskadades krav med en teknisk lösning som utgör sig för att vara 100% tillgänglig. Som om alla synskadade implicit har samma intressen, samma erfarenhet och samma förutsättningar att ta till sig information (brasklapp: långt ifrån alla synskadade lär sig punktskrift).Låt oss vända på fördomarna och föreställa oss att synskadad är normen. Låt oss höra vad synskadade säger när de utvecklar webbplatser för normalseende (om det nu finns):— Och så måste vi tänka på seende också.— Ja just det, de kan inte ta till sig information om det inte är bilder på skrattande ansikten och lite färger här och var.— Ja, lägg in lite #BC8F8F [kod för rosa] så blir de nog glada.— Ja, och jag gör lite glättiga tabeller och diagram också, för många av dem klarar inte av att förstå text.— Just det, och majoriteten har svårt med ord som har fler än 3 stavelser. Stackars kognitionslytta.Även om man inte har synliga fysiska handikapp så har alla människor olika sätt att ta till sig information. Och precis som vi måste anpassa webbplatser för olika typer av "traditionella" funktionshinder så måste vi anpassa webbplatser för osynliga funktionshinder om vi verkligen ska nå alla - som att vissa människor behöver ljud och rörlig bild för att ta till sig budskap.Vems krav är mest värda: de rullstolsburnas eller de synskadades? Svaret är lika enkelt som det är svårt: i varje designlösning vi lägger fram på ett problem så måste vi motivera hur det gynnar den primära, viktigaste användaren. Vi kan inte bygga en lösning som fungerar för alla, men vi kan bemöta behoven hos den arketypiska användaren vars krav bemöter lejonparten av kraven hos alla användare inom prioriterade målgrupper.Lösningen du väljer måste gå att motivera.En feg lösning försöker bemöta kraven hos alla, misslyckas med att bemöta någons krav, och slutar sina dagar som en evigt medioker, eller usel, lösning (läs: Försäkringskassan - som misslyckas med det mesta). En succéartad lösning vågar bestämma sig för vem man bygger för och gör den absolut bästa lösningen för den personen (läs: Facebook - som byggde sin lösning för universitetsstuderande). Med följden att en succéartad lösning alltid blir tilltalande för långt många fler.Det är skillnaden mellan att ha en webbstrategi och medveten taktik, kontra att bygga en webbplats av misstag.Läs också erkstam.se: Man kan inte certifiera tillgänglighet (just nu nere, men kommer upp igen)Tema för nästa bloggpost: hur en positiv användarupplevelse kan utmanövera användbarhet.<footer>Av 16 riktlinjer som har prioritet 1 i WCAG 1.0 så kan endast en (12.1) verifieras maskinellt. Övriga 15 kräver mänskligt omdöme. [ref]</footer>
Igår runt halv fem hade jag fortfarande inte hunnit kontakta någon att intervjua och så gick min kollega Marcus förbi mitt skrivbord. Jag kom direkt att tänka på vår gemensamme vän, Klaus-Peter Beiersdorf, och jag fördömde tyst mig själv för att inte ha intervjuat Klaus tidigare. Sagt och gjort, jag fick Klaus nummer och en timme senare hade jag en intervju.Klaus är inte helt okänd på webben och för många behöver han ingen närmare introduktion. Jag som själv inte rör mig bland de stora bloggarna hade inte kopplat ihop Klaus med den världen tidigare utan för mig var han bara mina gamla pluggarkompis från Jönköping som jag hade poesiaftnar med och smugglade in whisky på McDonald's med för 14 år sedan.Nåväl, Klaus ligger i alla fall bakom bloggarna attstalkaAlexSchulman och Tyskungen - ett par bloggar som varit bland de största i Sverige vad gäller besökarantal. Nu är Klaus aktuell med sajten The Critics - en nättidning som recenserar och sätter betyg på svenska bloggar. Eftersom vi talar om Klaus kan vi nog räkna med att sajten blir stor, vilket också Sofia Mirjamsdotter tror, som skriver Bloggvärldsbloggen - an annan sajt om bloggar. Sedan är det förstås också ett spännande ämne för alla oss i bloggosfären. Asch, vi lyssnar helt enkelt på bubblet:Ladda ner programmet i MP3-formatPrenumerera på Fredagsbubbel via iTunesRSS-flöde för FredagsbubbelLänkar som omnämns i programmetSämst just nu enligt Klaus: TomicTomiDe 10 bästa från Klaus-Peter Beiersdorfs bloggrulle:BloggfrossaAnnas kaosHeja AbbeThe Real Mymlan (Jodå, det är Sofia här också)En Hermeles DagbokSpiderchickEgoinas världKulturarbeteKatastrofala OmslagJacob BengtssonDeepedition har också skrivit om The Critics.
I söndags var jag på smygpremiär av den animerade filmen Monsters vs Aliens med min familj. Störtkul med massor av vuxenreferenser till krigs- och scifi-filmer. Men jag var nog den som skrattade absolut högst åt design-skämtet i presidentens "war room".I en tidig scen är presidenten kaffesugen och går för att trycka på en stor röd knapp på väggen (en meter i diameter) för att få kaffe, varpå alla i rummet ställer sig upp och skriker "Neeej!". Knappen han ska trycka på sitter nämligen till höger. Den han var på väg att trycka på sitter till vänster och skickar iväg kärnvapenmissiler mot östeuropa.Det roligaste är förstås att det inte bara är ett fånigt skämt utan exempel på ett fundamentalt missförstånd kring användbarhet. Användbarhet handlar nämligen inte bara om att göra saker och ting enkla att använda. Ur det perspektivet kan ju de enorma knapparna egentligen inte bli enklare att använda.Användbarhet som problemlösningAnvändbarhet handlar om att sätta in saker i sitt rätta sammanhang, om att signalera funktion till våra sinnen (syn, hörsel, beröring beroende på sammanhang) att sätta olika funktioner i relation till varandra (kaffe kontra kärnvapen). Om att förstå miljön som användaren rör sig i.För är det något som en stressad president behöver få snabbt, så är det kaffe.En viktig aspekt av användbarhet är att medvetet göra det svårare att använda en funktion framför en annan. Men det där förstod du redan.Men du, om du ska gå och se Monsters vs Aliens så sitt kvar under eftertexterna. För självklart dras detta skämt till sin spets när du minst anar det.
Liza Marklund försöker men det blir bara platt fall - http://blogg.aftonbladet.se/1/perma/1164912
Här är den mindmap jag kommer utgå ifrån i min föreläsning om positiva användarupplevelser på torsdag. Det handlar om att förstå vad en positiv användarupplevelse är och hur man som organisation bör agera för att uppnå positiva användarupplevelser.http://www.axbom.se/filarkiv/axbom-positiva-anvandarupplevelser-A3.pdf">Mindmap om positiva användarupplevelser (PDF, 1.79 MB) i A3-formatObservera att om du inte kan skriva ut i A3 så kan du välja "Shrink to page" när du skriver ut till A4.I mitt föredrag kommer jag prata om kortläsare, biltvättar, internetbanker, fältstudier, språkförbistring mellan olika sociala kulturer och konsten att glömma allt "man vet" om användarna och istället se till att lära sig om användarna.Kommentera gärna och berätta vad du ser som en positiv användarupplevelse på webben eller hur du själv gör för att skapa positiva användarupplevelser.