Väldigt bra intervju nyss i P1 med Oskar Swartz om hjälpmedel för personer med funktionsnedsättningar. Älskar begreppen användvärdhet och görvärdhet som Swartz varit med och populariserat. Det räcker inte att det är användbart, det måste också kännas värt att använda, kännas värt att göra.

I mina föreläsningar om användbarhet pratar jag ofta om hur svårt det var att skicka sms innan telefoner med tangentbord släpptes. Hur många knapptryck det kunde innebära att skriva.

Men det var användvärt. Kommunikationen var i centrum, och förmågorna man fått. Inte telefonens oförmåga.

På så sätt kan tecken på användvärdhet i brist på användbarhet – när människor väljer att använda det som är svårt att använda – vara tecken på stor potential för innovation. Man förbättrar alltså det som människor redan visat att de verkligen vill ha.

Men intervjun fick mig framför allt att reflektera över hur något kan vara både tillgängligt och användbart, men ändå inte användvärt. Så som jag känner med många tekniska plattformar. Och jag insåg att jag kan använda mig att det när jag förklarar varför jag väljer bort viss teknik: det är helt enkelt inte användvärt för mig.

Men i vissa fall kan man göra något mer användvärt, genom att själv ta kontroll över hur något fungerar och ser ut. Lite som att jag gjorde Fediversum lite mer användvärt för mig själv genom att välja en mjukvara som tillåter mig att skriva så här långa inlägg 😉

Lyssna här, och hör även ”Mimmi Delux” Nilsson berätta hur hon dekorerat sin rullstol.
https://www.sverigesradio.se/avsnitt/sa-blir-rullstolen-en-del-av-identiteten

🔗 Originally posted on Akkoma