@m Webbservern. Något mysko är det. Vid första anblick verkar det vara den gamla Mastodon-servern som gör något. Jag stänger ner den nu. Har inte ägnat den så mycket tanke utan bara tänkt att den skulle ligga och redirect:a till nya kontot till jag tog tag i det ordentligt. Vilket det tydligen är dags för 😅
@m Apropå cache så kör ju den servern Cloudron. Jag har inte satt mig in i hur cache-lösningen ser ut i den miljön för min Ghost-installation 😬
@m Japp, finns nog MASSOR att tweaka... då vet jag vad jag gör i helgen i alla fall!
Om du vill läsa det här inlägget föreslår jag att du sätter dig bekvämt, och kanske med en varm dryck. Det är långt. Nästan fem tusen ord.
Men jag har pysslat om texten och gjort allt jag kan för att den ska kännas relevant och givande hela vägen.
Det tar nog 20 minuter att läsa. Någon minut mer om du vill reflektera och spela upp visan med Konserverad gröt. Och klippet med Frankensteins monster.
Om du har ett intresse av att förstå AI-verktygen och vad den gör med och mot människor så tror jag du kommer gilla den.
https://axbom.se/ai-ansvar/
Självklart går min server ner precis när jag delat ett nytt inlägg... gah. Vet inte vad som hände.
(Edit: verkar snurra igen nu)
Du kommer med stor sannolikhet inte ha tid att läsa hela mitt blogginlägg just nu. Algoritmen har räknat ut att det tar 20 minuter att läsa. Men du kanske vill läsa det senare? Ett tips är att mejla det till dig själv. Kanske spara det till söndagsmorgonen. Inlägg försvinner så lätt och oförklarligt på den här plattformen.
Som såpbubblor.
Hur som helst. Jag skrev det länkade blogginlägget på ett bräde i söndags och det var ett tag sedan jag skrev så ohejdat, utan paus, i flera timmar. Det blev nästan fem tusen ord.
Sedan har det legat och pyrt. Jag har ändrat några formuleringar här och där. Lagt till någon mening. Duttat lite. Kompletterat med en bild. Jag gör gärna med texter som andra gör med blommor. Pysslar om dem.
Visst låter det ineffektivt?
Jag har nog undrat om det går att hänga med i mina tankebanor hela vägen utan att det far iväg för mycket i någon riktning. Det är så mycket jag vill säga. Efter säkert tjugo genomläsningar tror jag det sitter. Med gamla mått mätt i alla fall.
Vi behöver vrida och vända mer på det här med AI-verktyg. Mina drivkrafter handlar om att belysa, ifrågasätta och tänka annorlunda. Jag vill utbilda och lära ut så att fler kan förstå, använda och kanske när det behövs… välja att undvika. Lite förenklat handlar det om att ta tillbaka makten till sig själv genom insikter och reflektion. Så att man inte lika lätt blir lurad. Eller förförd.
Jag har börjat kalla det tekniktrygghet.
Eftersom jag försökt lätta upp den långa texten med tanke på samtidens utmaningar med uppmärksamhet så hittar du en del gamla godingar som kanske får dig att le. Roligast var att lägga in ett ljudklipp från visan Konserverad gröt. Det är där Ulf Peder Olrog sjunger att allting går att sälja med mördande reklam. Och så en stillbild från Lorry och Patentverket. Du vet, när Peter Dalle säger: “Tänkte inte på det.”
Nu har jag ju knappt berättat något om vad det är jag vill säga i texten. Ja, vi får väl se om du orkar läsa. Någon kanske låter ChatGPT göra den till en lista på 5 punkter. Men då missar du visan, och leendet. Och hela rytmen och språkdräkten, som jag trots allt justerat och förfinat en del. Och lagt några år på att behärska för att hitta just min röst.
Jag vet dock inte om just det kan betraktas ha så mycket värde längre.
Här är den trots allt, länken. Om du tog dig hela vägen hit ❤️: https://axbom.se/ai-ansvar/
Listening to Tech Won’t Save us with Dan McQuillan, author of Resisting AI - An Anti-fascist Approach to Artificial Intelligence.
(A book that started out being positive but had to change its title after he was done with his research)
https://pca.st/episode/ea8db3d8-9090-479f-abb8-9840945d41f7
So there's a new network in town to compete with LinkedIn. I just got invited and you can use my "invite"-link to try it out as well. With 5 invites I get to use my own custom domain, which is a feature I approve of.
https://read.cv/join/axbom
If you want to read more about the team behind it first, start here: https://read.cv/teams/newlayer
Hur ska man angripa den här kolossen som är "AI"? Med nyfikenhet, men också med en rejäl dos eftertänksamhet.
I en säkerhetsgranskning på en amerikansk vårdmottagning uppdagades nyligen hur en läkare skrivit in sin patients namn, inklusive medicinska tillstånd, och bad ChatGPT skriva ett brev till patientens försäkringsbolag.
Om man ska börja använda det här i sin verksamhet, hur ska man tänka? Vilka delar är viktigast när det gäller införandeplanering, designbeslut, kommunikativa insatser och utbildning? Vilken vägledning behöver ledning och medarbetare?
I hajp-fasen (japp, där vi är nu) är det som lättast att bli lurad, springa i fel riktning och gör obetänksamma investeringar. Och kanske glömma bort vad som är kärnverksamheten 😱
Jag har tagit fram en modell som kan hjälpa. Och du får ursäkta det trubbiga namnet: Kommunikationsmodell för AI-verktyg med operatör
Genom att bryta ner hur en operatör (människan som styr eller "konverserar" med AI-verktyget) interagerar med en digital assistent så kan du börja ställa rätt frågor och prioritera vad som måste vara utrett och kommunicerat för att ett AI-verktyg ska kunna stötta och bidra till nytta. Kommunikationsmodellen funkar för alla system där en människa ställer en fråga, eller ger en instruktion, till en beräkningsmodell.
Jag utgår ifrån ett kommunikationsvetenskapligt perspektiv eftersom det är där min expertis ligger. Till exempel börjar modellen i människans förväntningar, förmåga och kontext. Bara det ger en hel del att prata om som beslutsunderlag. Och ja, det är en förklaringsmodell, och förenklar förstås systemet rejält med syfte att lägga fokus på det vi kan påverka.
Min vana trogen får du den här modellen och dess förklaring helt gratis. Utan reklam, utan spårare och utan att jag ber om din e-postadress, en like eller en kommentar. Det är hyfsat prisvärt ändå. Finns som PDF i inlägget. Framtida uppdateringar (som jag räknar med blir av) läggs upp på samma adress:
The fact that Microsoft’s chatbot keeps calling itself Sydney is hilarious, disturbing and revealing.
It’s such a great example of how Microsoft has no immediate control over their software.
Microsoft: ”We designed the Bing AI to minimise bias, racism and misogyny…”
Me: ”But why does the bot keep calling itself Sydney?”
Microsoft: ”Oh, we don’t know how to stop it from doing that.”
Me: ”Well that ’s reassuring.” *two ironic thumbs up*
Background: ”Sydney” is an internal MS codename for a previous, different chat experience. The Bing AI keeps surfacing it and using it to refer to itself.
@karenmcgrane @steveportigal
> And woof, WHO is buying all this coaching?
I love this question! 😅
@davor @steveportigal
Some of the best writing on Ikigai I've read is by Kyle on Sloww.
This is a good summary of the different versions that have been making the rounds over the years:
https://www.sloww.co/ikigai-2-0/
@Maker
I would so join this club.
@Miniver
That's likely a part of my grudge as well. I believe I don't see eye to eye with many of my clients on what we are *truly* trying to achieve.
@steveportigal
This is truly helpful Steve. I needed to hear some of this today.
Your examples are great because they're making me reflect on how I did not ask but allowed myself to follow the things that felt like "me". If that makes sense.
I'm thinking that's what I have to do now as well but it's going to require a bit of vulnerability that I'm working up to. "Vulnerability" has become somewhat of a buzzword but it's the best way I can put it.
@christof
I hear that. I'm also "fed up with tech" but also want to help address the many things that are wrong with it. I knew when I got into ethics it would be difficult to sell services for this specifically. I've gotten a few speaking gigs because it works for "inspiration". But actually doing the right thing on a day-to-day basis... not a lot of interest for that.
I do have a 3-week ethics course I teach every year within a UX design program. That's perhaps closer to an answer for myself... teaching more.
@steveportigal
Thanks Steve. Agree, seeing A LOT of people doing coaching for example 😁
I guess part of it is I'm not a great salesperson and don't know how to break into some areas... like how do I approach a magazine to start writing a column, or what options there even are for working more on human rights issues.
I'm thinking too much and not "getting out there".
As I'm writing this I'm of course realising I should be using more of my UX expertise to approach all of this… *d'oh*
When you've spent 25 years building your personal brand within the field of UX and realise you don't want to work in UX anymore…
Honestly, it's a challenge.
😁
Jag har framför allt två idoler. Den ena, som många av mina tidigare kollegor på XLENT blev varse, är Astrid Lindgren. Den andra är Lillian Gilbreth. Men alltför få känner till henne.
Lillian Gilbreth (1878-1972) var världens första industriella psykolog. Hon var en drivande kraft i att visa hur människors välbefinnande och hälsa påverkar deras prestation på jobbet. Att man kan skapa värde för företag genom att behandla sina anställda bättre.
Med en doktorsexamen i psykologi introducerade hon konceptet att använda psykologi för att studera ledarskap redan 1911.
Lillian arbetade och drev tillsammans med sin man Frank konsultfirman Gilbreth, Incorporated – fokuserad på effektivisering av arbete. Hon drev sedan också företaget på egen hand i decennier efter hans bortgång i en hjärtattack 1924.
Hon skrev flertalet böcker tillsammans med sin man Frank, men förlaget vill inte ange henne som medförfattare.
På grund av diskriminering i ingenjörsbranschen så valde hon att fokusera sin forskning på hushållsarbete. Det ledde bland annat till utvecklingen av det moderna köket och “arbetstriangeln” som fortfarande är i bruk i köksdesign.
Hon ligger också bakom fotpedalen till papperskorgar, korgarna på insidan av kylskåpsdörren (inklusive äggbrickan) och lysknappar på väggen. När hon arbetade på General Electric intervjuade hon mer än 4.000 kvinnor för att säkerställa rätt höjd för vitvaror och installationer.
Under konsultarbete för varuhuset Macy’s bytte hon ut alla lampor och minskade drastiskt personalens ögontrötthet. Det finns tusen sådana exempel. Hennes bidrag till utbildning och volontärarbete är häpnadsväckande.
Till slut gick hennes enorma bidrag inte att bortse ifrån, och Gilbreth blev den första kvinnan att bli invald i National Academy of Engineering 1965. Året efter fick hon Hoover-medaljen.
Hon var också mamma till tolv barn. Elva överlevde till vuxen ålder. Paret skämtade ofta om hur arbetet med effektivisering fick nytta i hemmet.
Filmen Cheaper by the Dozen (med Steve Martin och Bonnie Hunt) är skriven av två av hennes barn, och gör en humoristisk tolkning av deras familjeliv.
Det finns så enormt mycket att tacka Gilbreth för, och det grämer mig att hennes insatser är relativt okända. Min strategi har blivit att ägna henne en tanke var gång jag öppnar kylskåpsdörren. Och berätta... ❤️
@jt_rebelo
I don't think he is but I am hoping that'll get sorted with time.
I had a peek at the birdsite because I had to witness Haraldur Thorleifsson absolutely destroy Space Karen.
Nitter links to the conversations:
Haraldur’s favorite photo of himself.
Enjoy.
With regards to the non-apology from Space Karen I would just like to point out that upon termination it would appear Twitter owes Haraldur the full amount of the agreed purchase sum for the company he sold them. Figures are floating around but they are of course unconfirmed. That’s one reason to want him back in employment.
The other point is that mocking a person with a disability, unlawfully disclosing confidential health info, and also using that as an argument for letting them go (all this in public), won’t play well with labor laws. And Space Karen already has a long list of investigations into his mismanagement of his 44 billion dollar trashfire.