Jag erkänner. Jag lockades av enkelheten, och tänkte "jag testar". Men det känns inte alls rätt för mig.

Jag ogillar ju att låsa in mig i andras plattformar, att vara beroende av deras sätt att publicera saker på. Än värre är det förstås när plattformarna sedan för statistik över och spårar människor utan att de riktigt är medvetna om det, och bygger deras dataskuggor med stöd av innehåll som jag skapar. 😳

Det ständiga hetsandet på många plattformar att "ta hjälp av AI" för att skriva har också blivit oerhört avtändande.

En strategi grundad i snabbhet kan jämföras med att värma en fryst paj på full effekt i mikron i 40 sekunder – en trovärdig yta men mer besvikelse och dålig smak ju närmare pajens mitt man kommer. Det blev för segt att tugga nu. Och iskallt.

Det gick löjligt snabbt att komma upp i över tusen prenumeranter för det här nyhetsbrevet på LinkedIn: en dryg vecka. Och inte många veckor efter det var jag uppe i över 1.500 prenumeranter.

Jag misstänker att det inte alltid är med alla dessa prenumeranters goda minne som kurvan pekade uppåt så snabbt. Många av er som läser vet nog knappt själva hur det gick till.

"I en tid av snabbhet började jag tänka… att inget var mer uppfriskande än att röra sig långsamt. I en tid av distraktion känns inget så lyxigt som att vara uppmärksam." — Pico Iyer i The Art of Stillness: Adventures in Going Nowhere

Idén var att publicera en kopia av mitt nyhetsbrev även på LinkedIn, för att nå fler. Att utnyttja de berömda så kallade "nätverkseffekterna". Men jag inser att jag gick för mycket emot mina egna värderingar. Jag vill ju att mitt nyhetsbrev ska vara så fritt från spårningsmekanismer som det bara går.

Det är förbaskat lätt att lockas av genvägarna, jag vet ju det. Och ibland dras jag med av bara farten, även om det är precis det här jag skriver och föreläser om så mycket.

Det friktionsfria, det ogenomtänkta jagandet efter de snabba resultatens berusning, är något jag ofta varnar för. Jag skriver i Digital omtanke om problemen som uppstår när vi designar för att människor ska "slippa tänka".

Jag gör om och gör rätt

Det betyder att nu, när jag samlat mina tankar, så stänger jag ner LinkedIn-versionen av nyhetsbrevet.

Mitt ordinarie nyhetsbrev loggar till exempel inte om, eller hur ofta, du öppnar mitt nyhetsbrev, eller om du klickar på länkar. Jag tycker personligen inte jag har med det att göra, och inte heller att någon annan plattform eller deras "kompisar" har med det att göra.

Jag skriver för att jag älskar att skriva. Och återkopplingen jag får av läsare som svarar och skriver några rader tillbaka är så oändligt mycket mer värd än mina spekulationer om varför en eventuell öppningsstatistik ser ut som den gör. I mitt fall så gynnas inte mitt skrivande av statistik. Tvärtom.

Mitt skrivande gynnas av sån't här, som kom från en läsare i måndags:

"Jag vill bara säga tack för dina insiktsfulla och viktiga nyhetsbrev! Tack för att du alltid strävar efter gemensam förbättring. Din erfarenhet och kunskap är ovärderlig för någon som mig, som är ny i branschen."

Om du vill fortsätta få nyhetsbrev av mig så är du välkommen att prenumerera på det gamla hederliga sättet: med e-post. Och så kan du sortera in den e-posten i en mapp så att den inte stör allt annat som är viktigare. Det är inte heller dumt att ha en egen e-postadress för alla nyhetsbrev, så blir det svårare att koppla ihop dina olika dataskuggor med varandra.

Om du vill fortsätta läsa mina nyhetsbrev

Jag har ett på engelska och ett på svenska men det är inte alltid speglade texter i dessa, så det är inte fel att prenumerera på båda. Bägge handlar nästan alltid om gränslandet mellan ny teknik, inkluderande design och mänskliga rättigheter.

• Nyhetsbrevet på svenska
• Nyhetsbrevet på engelska

Du behöver faktiskt inte ens prenumerera heller. Du kan alltid läsa alla texter direkt och helt öppet på mina bloggar. Och vill du specifikt se alla de artiklar som gått ut som nyhetsbrev så finns de på taggen nyhetsbrev, respektive newsletter.

Och varför tjatar jag om dataskuggor? Jo, min lillasyster och jag har just startat upp Tankesmedjan Dataskuggan. Vi hoppas hitta tid att bedriva opinionsbildning, debatt och forskning som uppmuntrar en digitalisering av samhället med just omtanke, välbefinnande och mänskliga rättigheter i fokus.

🔗 Därför heter vi Dataskuggan

Begreppet dataskuggor används idag för att beskriva de många spår av information som människor hela tiden lämnar efter sig, ofta omedvetet, när de använder digitala tjänster. Termen myntades av Kerstin Anér i en essä i den kristna...

P.S. Notera att jag inte ställer krav på hur andra väljer att publicera sina nyhetsbrev (förutom kanske vissa kändisar 😉). Alla har olika förutsättningar, förmågor och värderingar. Det jag återger är framför allt hur jag personligen resonerar.

Lästips

Här är några artiklar som du kanske missat:

🔗 AI – Arbetsblad för test och utvärdering

Många berättar för mig hur deras företag är igång och testar AI-verktyg. Det i sig är inte alls konstigt. Det är nog svårt att som ledare idag inte känna sig stressad över AI-tillverkarnas löften om omvälvande förmågor som radikalt ska förändra alla...

🔗 Ersätt AI med Filibupp-knappen

En av utmaningarna med AI är att få egentligen vet vad det betyder, inklusive de som gärna pratar om AI och säljer det. Det betyder lite olika saker i olika sammanhang helt enkelt. Och även när man verkligen tror sig veta så vet man inte riktigt,...

🔗 Barnarbete för teknikens skull

Jag har skrivit förr om det barnarbete som sker för att hela tiden utveckla digitala apparater, och även klara av den gröna omställningen, men jag har inte rest för att bevittna detta på plats. Det gjorde däremot Staffan Lindberg och Magnus Wennman...

🔗 Originally posted on LinkedIn